Bokstavligt talat kallsvettig
Oojdå, vilket fint väder det är ute. Solen skiner ju. Men något bra ska man ju ha en dag som denna. Gud vad deppig man blir av skolan nu för tiden. Vi har typ föreläsningar och ser på filmer som är motsaten till kärlek...och det ska vi göra resten av veckan också.
Idag fick jag lära mig hur kroppen kan reagera på de mest konstiga sätt. En föreläsare pratade om Hiv/Aids...och den sista halvtimmen berättade hon plötsligt att hon själv är Hiv-positiv. Med utförliga beskrivningar och detaljer redogjorde hon exakt för hur hon betedde och kände sig den dagen hon fick det chockerande beskedet.
Under hela hennes berättelse blev jag allt mer kallsvettig - bokstavligt talat - och jag kände mig plötsligt jätteyr och illamående. Jag tänkte att gud nu kommer jag att spy här inför hela klassen, men sån tur var gjorde jag inte det. Men tänk va, hur kroppen kan reagera på detta sätt. Jag har alltid trott att man bara kan påverkas psykiskt av saker man hör om på föreläsningar, men tydligen kan man bli så pass chockad att man också reagerar fysiskt. Ibland är gränsen mellan psykiskt och fysiskt dock bara en hårsmån. För nog påverkades mitt medvetande av detta också. Dessutom var jag helt kritvit i ansiktet när jag gick ut ur salen efteråt. Det kan Nathalie intyga.
Nu mår jag i alla fall bra...och så här i efterhand börjar jag fundera på allt som den här tjejen pratade om under sitt föredrag. Och jag inser nu att vi alla har så mycket fördomar inom oss, även om vi gärna vill tro det motsatta. Det är en lång process att motverka dessa fördomar som redan sedan barnsben har grott sig fast i oss.Men vi måste åtminstone försöka göra det. Där stod en helt vanlig svensk tjej i 25-årsåldern och pratade om att hon är Hiv-smittad. Vem hade kunnat ana att detta faktiskt kan hända vem som helst? Ja, inte jag i alla fall...
// S, som blev en aning chockad
Idag fick jag lära mig hur kroppen kan reagera på de mest konstiga sätt. En föreläsare pratade om Hiv/Aids...och den sista halvtimmen berättade hon plötsligt att hon själv är Hiv-positiv. Med utförliga beskrivningar och detaljer redogjorde hon exakt för hur hon betedde och kände sig den dagen hon fick det chockerande beskedet.
Under hela hennes berättelse blev jag allt mer kallsvettig - bokstavligt talat - och jag kände mig plötsligt jätteyr och illamående. Jag tänkte att gud nu kommer jag att spy här inför hela klassen, men sån tur var gjorde jag inte det. Men tänk va, hur kroppen kan reagera på detta sätt. Jag har alltid trott att man bara kan påverkas psykiskt av saker man hör om på föreläsningar, men tydligen kan man bli så pass chockad att man också reagerar fysiskt. Ibland är gränsen mellan psykiskt och fysiskt dock bara en hårsmån. För nog påverkades mitt medvetande av detta också. Dessutom var jag helt kritvit i ansiktet när jag gick ut ur salen efteråt. Det kan Nathalie intyga.
Nu mår jag i alla fall bra...och så här i efterhand börjar jag fundera på allt som den här tjejen pratade om under sitt föredrag. Och jag inser nu att vi alla har så mycket fördomar inom oss, även om vi gärna vill tro det motsatta. Det är en lång process att motverka dessa fördomar som redan sedan barnsben har grott sig fast i oss.Men vi måste åtminstone försöka göra det. Där stod en helt vanlig svensk tjej i 25-årsåldern och pratade om att hon är Hiv-smittad. Vem hade kunnat ana att detta faktiskt kan hända vem som helst? Ja, inte jag i alla fall...
// S, som blev en aning chockad
Kommentarer
Postat av: Jessica
Stackars dig!!
Trackback
