Är det verkligen jag?

Och jag som trodde att skolarbetet skulle sätta igång redan första veckan. Nädå, information hela dagarna långa. But I'm not the one who complains. Är faktiskt ganska skönt med en mjukstart, fast det blir ju desto mer sedan. Jag ser i alla fall verkligen fram emot samhällslektionerna nu. Desstutom blir det ju en massa extraarbete dessa första veckorna för då kan jag ju passa på att kolla upp praktik inför vårterminen och så allt som jag vill göra efter detta året. Men ibland blir allt bara så jobbigt. Visst, man behöver ju fundera ut allt och sådär, men jag ska nog börja med att ta dagarna som de kommer. After all, that's all you can do. Om jag inte gör det så kommer jag nog in i en slags depression snart. Huh, har inte kännt igen mig själv ibland nu när skolan har satt igång igen. Jag brukar inte vara så deppig av mig, verkligen inte. Vilken tur att jag då blir jätteglad efter att jag har tränat, det känns som om allt är möjligt efter ett träningspass på Friskis. Okey, det där kändes som en reklamslogan, men jag menar det faktiskt. Det fick Olivia bevittna igår. Fast såklart var det ju också hon som bidrog till mitt vanliga kvittrande humör. Innan jag mötte henne igår var jag ju inte precis mig själv heller. Vad skulle jag göra utan mina kompisar och min träning? Inte sitta här och le i alla fall. :) Just nu är åtminstone mitt vanliga jag här! I höst lär det dock bli en hel del feel good-movies och komiska böcker för att få mig på bra humör och roliga saker tillsammans med vännerna också såklart.

Puss / S 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0