saxie

No pokerface. No pokerface at all.

Jag förstår inte människor som kan hålla det de känner inom sig. Jag menar är man glad, arg, ledsen osv. så visar man det ju utan att tänka på det. Jag själv brukar gå runt och le utan att tänka på det, just för att saker kan kännas bra för tillfället. Jag inser det först när folk kommenterar det. Vet till exempel inte hur många gånger Sandra kommenterat att jag gått runt och lett i skolan. Inte för att jag gillar skolan men..

Det är samma sak om jag är deppig. Det syns direkt. Det går inte att dölja. Och när det gäller lögner.. Hur gör folk? Är ändå lite imponerad av folk som spelar poker..

Varför jag snackar om det här? För att mamma precis stod och tittade länge på mig för att se om jag skulle sluta le. Jag är glad helt enkelt! Projektet går som en dans på vita tulpaner (varför säga samma sak jämt?) och vi har fått gratis publicering av Lions på deras första sida där de berättar om oss och har en länk till vår Kenyablogg. Great! Sen går väl livet framåt helt enkelt. (Fastän skolan är som ett segt tuggummi.)

Det är onödigt att dölja sina känslor, så länge man inte spelar poker. Det uppskattas att inte behöva ställa tusen frågor för att komma fram till hur en person mår!

 Inte vackraste bilden, men den får illustrera.

Puss /N