Att inte kunna öppna munnen.
Stress, magont, huvudvärk, stela och osociala. Vad är det som händer med världen?
Ta en sådan löjlig grej som jag och Erika diskuterade igår på bussen: Varför kan man knappt hälsa på före detta nära vänner, pojkvänner och flickvänner om man ses på stan eller så? Man känner personen och vet allt om den, men inte fan kan man säga ett ynka hej eller hur är det?
Om man kommer nära personer och tillbringar en hel massa tid med dem, och sedan vandrar de ut ur ens liv som om ingenting hänt, så är det inte konstigt att man blir rädd. Det är inget ovanligt det här. Jag menar, det händer vem som helst. Det händer alla. Barndomsvännerna kanske inte alltid står vid ens sida tillexempel. Men ändå är det lika frustrerande och oväntat varje gång. Det suger att tappa kontakten med någon som betyder.. Mycket.
Och det suger ännu mer att inte ens kunna ge ifrån sig ett ynka hur är det? Satt på bussen och var ärligt talat jävligt irriterad. Vart är världen på väg? Hur kommer det sig att man vågar och orkar lära känna nya människor och släppa in dem i sitt liv? Kanske för att man hoppas att det nån gång ska bli annorlunda.
Hon som tänker för mycket. /N
Ta en sådan löjlig grej som jag och Erika diskuterade igår på bussen: Varför kan man knappt hälsa på före detta nära vänner, pojkvänner och flickvänner om man ses på stan eller så? Man känner personen och vet allt om den, men inte fan kan man säga ett ynka hej eller hur är det?
Om man kommer nära personer och tillbringar en hel massa tid med dem, och sedan vandrar de ut ur ens liv som om ingenting hänt, så är det inte konstigt att man blir rädd. Det är inget ovanligt det här. Jag menar, det händer vem som helst. Det händer alla. Barndomsvännerna kanske inte alltid står vid ens sida tillexempel. Men ändå är det lika frustrerande och oväntat varje gång. Det suger att tappa kontakten med någon som betyder.. Mycket.
Och det suger ännu mer att inte ens kunna ge ifrån sig ett ynka hur är det? Satt på bussen och var ärligt talat jävligt irriterad. Vart är världen på väg? Hur kommer det sig att man vågar och orkar lära känna nya människor och släppa in dem i sitt liv? Kanske för att man hoppas att det nån gång ska bli annorlunda.
Hon som tänker för mycket. /N
Kommentarer
Trackback
