saxie

Sitter här och tänker på allt möjligt. Mest tänker jag på den starkaste egenskapen hos mig själv. Nathalie skrev att jag är så positiv jämt och hur det är möjligt nu när det är så mycket jobb i skolan och så. Jag vet inte riktigt egentligen. Hur det är möjligt alltså. Jag antar att det är den stora skillnaden mellan oss. Jag har helt enkelt en förmåga att se den där guldkanten ändå så att säga, oavsett hur svårt och jobbigt någonting är. Jag vet ändå att det kommer att lösa sig tillslut och då gör det inte så mycket att man måste kämpa sig igenom vissa helvetiska stunder. Visst har väl jag också mina dåliga dagar, men dom är uppriktigt sagt inte så många. Det är väldigt skönt, men det kanske blir värst för mig någon gång i livet då jag befinner mig allra längst ner. Jag hoppas att jag då vet hur jag ska kravla mig upp. Tur att jag har så många underbara människor runt omkring mig. Jag tror att det till en mycket stor del är dom som har gjort mig till den person jag är idag, och den person som jag förhoppningsvis kommer att fortsätta vara...
Dessutom har jag mina egna små knep för att göra mig själv på gott humör när allt känns sådär trist. Jag har mina egna små trick att få mig själv att vakna upp en släpig vardagsmorgon och anlända till skolan med ett glatt och piggt leende på läpparna bland alla trötta och surmulna skolelever. Min klasskompis sa till mig igår at jag alltid ser så pigg och fräsch ut, det blev jag väldigt glad för. Vill ni att jag ska avslöja något av mina små hemliga knep? Då måste ni be väldigt snällt först! :)

Skickar er ett glatt leende från mig för att få även er på ett gott humör:



Älskade syrran i bakgrunden<3

Puss / S

P.S. Det var trevligt med folket från Finland igår. Det visade sig att dom kunde lite svenska i alla fall. Typiskt...jag som hade sett framemot att prata engelska. Yeah, what do you know. ;P