saxie

Sometimes I wish I were someone else or just somewhere else. Sometimes, like today.
Dag efter dag och timme efter timme består av en massa krav. Du ska göra det, det och det! Man kämpar. Ja, det gör man. För att det är ju sånt man ska göra. Man lägger ner sin själ och tid i saker, för att sedan få höra: Det var inte tillräckligt bra! Så man går därifrån deppig. Deppig över att man inte räcker till. Tänker: Varför är jag så dålig? Varför kan dom, men inte jag? Varför slösade jag min tid på det här?
Vem har egentligen rätten att berätta att man är otillräcklig? Vem har mage att säga till en människa som ägnat så mycket tid åt något, att allt var förgäves?

Mina ben tar mig dit jag ska. Ibland utan att tänka så förflyttar jag mig till nästa plats för att göra det jag ska. Sen går jag därifrån, missnöjd över mig själv och med någons kommentar att jag hela tiden måste prestera bättre klingandes i öronen. Bättre. Vart jag än går så måste jag vara bättre. Ibland hade det varit skönt att få vara bara mig själv, så som jag är och faktiskt duga. Ska det va så svårt?

Puss /N