saxie

Har sällan känt mig så fruktansvärt liten, som jag känt mig idag.
Att känna hur all makt rinner ur händerna på mig, att jag bara kan stå och titta på och ingenting göra fastän jag så gärna vill, är inte alls någon kul känsla. Att veta att jag bara har mig själv att skylla och att tiden inte går att vrida tillbaks, är det som är värst.
Det känns som att titta på en film där huvudpersonen begår misstag om och om igen. Som om hon är ute efter att förstöra för sig själv. Man sitter i soffan och blir frustrerad och försöker skrika till henne att hon gör fel, så fel. Men man kan inte påverka, man är bara åskådare. Så känns det som om jag levt den senaste tiden. Jag har suttit i soffan och sett mig själv begå misstag, men inte haft någon makt att påverka. Först nu vaknar jag upp och kan kommunicera med henne. Först nu, när det kanske redan är försent. Hoppet finns, men är det förgäves? 
Därför känner jag mig liten.

 /N