saxie

Jag har testat att hålla käften. Det gick åt helvete.
Jag har testat att krypa och be. Det gick ännu värre.
Jag har testat att säga vad som än faller mig in. Det gjorde mig till ett offer.
Vad fan är rätt och lagom?

Du måste göra de, de, de och de. Vem är det som bestämmer alla dessa måsten? Kan man inte få göra som man själv vill? Kan man inte få vara där man helst vill vara och göra det man helst vill göra utan alla dessa krav?
Jag vet vad jag vill göra. Jag vet. Men om någon frågar så är det: Ingen aning, det är snurrigt..

Och vem sätter upp alla regler om vad man får säga till andra? Det är så mycket jag vill säga men som jag håller för mig själv. Säger man det man tänker eller känner så är man ju förlorad, eller? Men säger man ingenting heller så är man också förlorad. Vad är lagom och vad är rätt om allting blir fel..


För att illustrera.
/N