saxie

Sista dan i mitt 17-åriga liv. Nu är det slut på den eviga väntan. För mig känns det extra speciellt eftersom jag fyller sist av alla jag känner på året. Herregud, imorgon är jag 18!

Det är nu man egentligen ska minnas alla sina år innan man träder in i vuxenlivet, men det skulle ju ta en evighet så det blir istället till att titta tillbaka på speciella händelser under året som 17-åring.

Det har varit ett känslostormande år. Jag har varit ledsen, bitter och arg. Aldrig någonsin så mycket negativa känslor under ett år, men det har hjälpt mig att utvecklas. Det är ju av smärtan som man lär sig något viktigt och det stämmer. Sedan får man också reda på vilka som verkligen betyder någonting och alltid finns där.
Jag har varit leendes, glad och lycklig. De positiva känslorna tog över efter de dåliga, så som det ska vara. Med träningens hjälp har jag också fått känna på hur det är att ta en dag i taget. Vara fokuserad. Le och skratta varje dag är något som jag inte klarar mig utan, hur nere jag än känner mig ibland. Allt blir så mycket lättare om man drar upp smilbanden och det känns urhärligt. Det svåraste kan dock vara att just le när man inte känner för det, men alltid försöka är verkligen nödvändighet. Visst får man må dåligt ibland, men ta saker och ting med en klackspark och försök se ljust på livet. Då får man ut så mycket mer!

Mitt sjuttonde år har innefattat många minnesvärda händelser:



Greklandsresan med familjen.



Evigt fotograferande med syrran.

          

Umgåtts med mina kära vänner. (och Ollie du med såklart, men jag vet att du inte vill att jag ska lägga upp någon bild här.)

Tack för att ni gjort mitt år underbart! :) <3 Älskar er! Ska bli så himla kul nästa fredag! 

Pussar / Sandra

P.S. Hörs efter helgen, nu ska jag ju snart dra iväg till Helsingborg för att fira födelsedagen med familjen!