Vi möts alltid åter.
Vad jag gör uppe så här sent när jag egentligen bara vill sova? Vet inte.. Lyssnar på en hemskt sorglig låt och bara tänker.
Tiden går. Vi förändras. Men vi möts alltid åter. Om bara drygt ett år slutar vi trean. Jag är rädd. Så in i helvetes jävla rädd. Vad händer då? Mina vänner, mitt allt, kommer spridas ut över hela världen. Antar att jag är rädd för att bli ensam, att den trygghet jag lever i nu ska försvinna. Jag vågar knappt lära känna nytt folk nu som kan komma att betyda mycket. För jag hatar att behöva ta farväl. Löjligt va? Extremt. Men en person fick mig att ändra inställning. Jag ska ta vara på nuet, älska fastän det gör ont. Jag ångrar det inte. Jag hittade en vän som inte går att jämföra med någon annan. Som får mig att känna mig speciell. Fastän det inte kommer vara länge. Men som sagt, vi möts alltid åter. Förhoppningsvis, i framtiden.
/Nathalie
Tiden går. Vi förändras. Men vi möts alltid åter. Om bara drygt ett år slutar vi trean. Jag är rädd. Så in i helvetes jävla rädd. Vad händer då? Mina vänner, mitt allt, kommer spridas ut över hela världen. Antar att jag är rädd för att bli ensam, att den trygghet jag lever i nu ska försvinna. Jag vågar knappt lära känna nytt folk nu som kan komma att betyda mycket. För jag hatar att behöva ta farväl. Löjligt va? Extremt. Men en person fick mig att ändra inställning. Jag ska ta vara på nuet, älska fastän det gör ont. Jag ångrar det inte. Jag hittade en vän som inte går att jämföra med någon annan. Som får mig att känna mig speciell. Fastän det inte kommer vara länge. Men som sagt, vi möts alltid åter. Förhoppningsvis, i framtiden.
/Nathalie
Kommentarer
Trackback
