saxie

Igår diskuterade vi det faktum att någon forskare hade kommit fram till att jorden skulle gå under igår.
Det gjorde den ju uppenbarligen inte, men det skrämde oss lite grann. För att det kan ju faktiskt ske tidigare än vi anar.

Idag kom jag och Sandra överens om att det nästan hade varit bättre om sådant var fallet.. För vår del iaf.
Usch fy o blä vad vi inte kommer ha något liv framöver pga. två puckon till lärare. Vi är inte övermänskliga, hallå!

Om ni minns så skrev jag för nån dag sen att jag har insett att ibland klarar man inte allt själv. Ibland behöver man hjälp.  Det stämmer verkligen. Ofta drar man sig för att berätta saker för folk, eftersom man tänker att "det e väl inte deras problem?" Men vet ni att folk faktiskt kan bli riktigt glada om man anförtror sig till dom? Att dom faktiskt vill hjälpa till och ställa upp. Inte alla såklart, men de flesta.
Det är så jädrans mycket lättare alltihop när man fått snacka med någon. Att kunna få den personens syn på det hela och kanske till och med få några tips. Jag lyckades äntligen anförtro mig till någon och dagen efter var jag redan starkare och såg en del på ett nytt sätt.
Jag vet även hur glad jag sälv blir när det är någon jag bryr mig om som anförtror sig till mig. För att det är väl så, att de flesta människor vill hjälpa dom de älskar?

Jag har fått lite klagomål från en kär kompis att hon inte fattar ett smack av mitt tankesnack. E de så? :P

Puss/N