saxie

Jag håller hårt. Så hårt att knogarna blir vita som lik. Svetten droppar. Använder hela min styrka, hela mig för att slita och dra. Det börjar bli för tugnt och benen skakar som ett utsatt löv i höstvinden.
Det vackra blixtrar förbi, likt bilder från en gammal film. En äng, ett regn, en kram. Så långt borta, men ändå kan jag känna smaken av det.
Jag tar i av alla krafter och skriker. Skriker som en galning, men ingenting verkar lämnar min mun. Jag är stum. Kan bara titta på när det sakta släpper taget. Sakta tappar jag greppet.
Blixt. En bild till. Vi, på en svartvit bild. Det blir gråare och gråare för varje gång. Det är damm som attackerar tv bilden. Jag vill skrika åt det att försvinna, men det är snart för sent. Du försvinner och jag kan ingenting göra åt det.